Nu får skolmaten betyg

Vad vet föräldrarna egentligen om den mat som serveras i skolorna idag? Äter barnen maten eller hoppar de över lunchen? Det är frågor som engagerar organisationen Skolmatens Vänner, som är ett samarbete mellan LRF och de bondeägda livsmedelsföretagen. Organisationen arbetar för att värna maten i förskolan och skolan.

Nu har Skolmatens Vänner dels gjort en undersökning om vad föräldrarna vet om sina barns skolmat, dels tagit fram ett verktyg, med vars hjälp föräldrarna kan bedöma den mat som serveras.
   – Så vitt vi vet är det här den enda undersökning som gjorts om vad föräldrarna tycker om skolmaten, säger Annichen Kringstad i Skolmatens Vänner.
   – När man i undersökningen frågade föräldrarna vad de visste om kvaliteten på skolmaten svarade 32 procent att den var mycket bra. 40 procent av föräldrarna trodde att barnen äter vad de behöver i skolan.

De viktigaste faktorerna

I undersökningen frågade man också vad föräldrarna tror kan få barnen att tycka om och äta den mat den behöver. De viktigaste faktorerna ansåg föräldrarna var smaken och utseendet på maten, hur maten läggs upp, matsalens miljö, hur lång tid man har på sig att äta och vilka matvanor man har med sig hemifrån.
   Bara 38 procent ansåg att skolan hade tillräckliga resurser för att servera goda och näringsriktiga måltider. Ungefär lika många tyckte att skolans resurser inte räcker till, medan resten inte visste hur det stod till.
   68 procent av alla tillfrågade föräldrar trodde att barnen åt varje dag i skolan, men av de föräldrar som hade barn i första tonåren trodde bara 45 procent detta. När elever i åldern 10–15 år fick ge svaret på frågan hur ofta de äter i skolan visade det sig att 81 procent av dem äter varje dag, 10 procent fyra dagar i veckan och sju procent äter i skolan färre än fyra dagar per vecka.
   De som inte äter lunch i skolan gör det i stället hemma, hos en kompis eller så köper man något i en kiosk utanför skolan. Men 12 procent av eleverna i åldern 10–15 år säger att de inte får någon lunch alls.
   Enligt en annan undersökning, "Matglädje & ungdomar", som gjorts av LUI Marknadsinformation på uppdrag av bland andra Svensk Köttinformation, Skolmatens Vänner, Coop, Jordbruksdepartementet och Mjölkfrämjandet, har eleverna huvudsakligen en positiv attityd till mat. Matglädje definierar man som att äta god mat tillsammans med trevliga människor i en mysig miljö.

Matglädje i skolan

Överfört till skolan är då matglädje att äta tillsammans med skolkamrater i en fräsch, lugn och trygg miljö utan stress.
   Nu uppfylls inte detta överallt. Ofta anses maten vara god, speciellt på skolor som har tillagningskök. Ett sådant finns dock bara på var tredje grundskola. Många elever anser att de inte får äta sig mätta på skollunchen. Detta kan antingen bero på att maten tar slut eller att man inte har tid att äta sig mätt.
   Stress är enligt undersökningen vanligt förekommande i skolornas lunchrum. Det är långa köer, det är stökigt och man måste äta upp snabbt för att hinna hämta läroböckerna till nästa lektion och ta sig till lektionssalen. Det finns exempel på elever som har 20 minuter på sig att hinna med allt detta.
   Skolmatsalarna i sig upplevs som ofräscha. Miljön är kal och bullrig, med starkt ljus och ofta ligger det matrester på borden.
   Istället vill man uppleva matsalen som en plats där man tar en lugn paus från studierna.
   Enligt ytterligare en undersökning som gjorts bland 2 000 högstadieelever i Luleå, Gävle och Jönköping är de som kan kallas kvällsmänniskor dåliga på att äta frukost och lunch.
   Till exempel äter sex av tio kvällsmänniskor aldrig eller bara ibland frukost och åtta av tio kvällsmänniskor äter sällan eller bara ibland skollunch, och då består lunchen i huvudsak av smörgås och mjölk (pojkar) eller sallad och vatten (flickor).
   Ungefär 30 procent av eleverna antas vara kvällsmänniskor med hänsyn till den biologiska rytmen. De känner sig trötta i skolan och är ganska negativt inställda till skolarbetet.
   Dessa undersökningar bildar en bakgrund till det verktyg som Skolmatens Vänner tagit fram för att föräldrarna ska kunna sätta betyg på sina barns skolmat. Meningen är att verktyget ska locka föräldrar att besöka skolan, äta där och göra en egen bedömning av skolmaten.
   På Skolmatens Vänners hemsida www.skolmatensvanner.org finns verktyget, som är ett frågeformulär, där man punkt för punkt prickar av hur skolmatsalen fungerar.
   – Föräldrar och elever ska enkelt kunna jämföra måltidsverksamheten på skolan med de riktlinjer och rekommendationer som finns, säger Åsa Brugård Konde på Livsmedelsverket.
   – Med hjälp av verktyget får man besked om hur skolan ligger till.
   Verktyget består av två delar. Del ett är ett protokoll som fungerar som en checklista med 21 punkter som täcker hela måltidsverksamheten, det vill säga även miljöfrågor och elevinflytande.
   Del två är ett betygssystem, som bygger på Livsmedelsverkets och CTN:s riktlinjer och rekommendationer. Skolmaten kan få betygen MVG, VG, G eller IG.
   För MVG krävs att skolan klarar minst 17 av de 21 punkterna. I betygsdelen ligger också kommentarer och förklarande texter.
   Verktyget är det första i sitt slag. Det har utvecklats gemensamt av Livsmedelsverket och Skolmatens Vänner.
   – Vi vet att det är stora skillnader mellan olika kommuner och mellan olika skolor. Detta är ett mycket bra hjälpmedel för föräldrar och elever som vill påverka måltidsverksamheten, säger Annichen Kringstad.
   Det man som förälder ska sätta betyg på är till exempel om det finns mer än en rätt varje dag, om det finns salladsbord och om det finns plats för alla elever i matsalen.
   Andra saker föräldrarna kan observera är om det finns tillräckligt med mat, om skolan har ett matråd och om matsalen städas mellan de olika matlagen.

Lång tradition

Systemet med avgiftsfria skolmåltider har lång tradition i Sverige och de första trevande försöken startade med den obligatoriska folkskolan 1842.
   Enligt skollagen är kommunerna skyldiga att servera en avgiftsfri skollunch till och med grundskolan. Varje kommun får dock själv besluta hur mycket man vill satsa på skolmaten. Det gör att kostnaderna för ingredienserna till en portion kan variera från 4 till 13 kronor.
   Även om portionspriset inte säger allt om kvaliteten på maten är det dock en indikation på att man i många kommuner ser en möjlighet att spara pengar genom att servera en billigare skollunch.
   Livsmedelsverket har gett ut riktlinjer för hur en bra skollunch ska vara beskaffad, både vad gäller maten och miljön.
   I riktlinjerna säger verket att lunchen bör schemaläggas så, att alla kan äta maten i lugn och ro och att serveringen bör starta tidigast klockan 11.00.
   Matsalen ska ha en trivsam och stimulerande miljö. Skolorna uppmanas också att inrätta ett matråd, där elever, föräldrar och skolpersonal gemensamt engagerar sig för att skolan ska servera en så bra mat som möjligt.
   Beträffande maten säger Livsmedelsverket bland annat att kött, dit oblandade charkvaror räknas, och köttfärs ska vardera serveras i genomsnitt en gång per vecka. Portionernas storlek bör i årskurs 4­6 vara 100 gram för kött och 80 gram för köttfärs.
   Korv med max 18 procent fetthalt är man något mer restriktiv med och säger att under en åttaveckorsperiod bör korv serveras max sex gånger. Varje korvportion bör vara 100 gram.
   Blodpudding eller lever bör stå på matsedeln minst en gång varannan vecka och portionerna där kan vara upp till 150 gram.