Mobila slakter

– möjligen en nischprodukt –

Hur djuren behandlas under transporter och i samband med slakt har under senare år debatterats intensivt. Inte minst djurtransporterna har fått, efter ett antal uppseendeväckande reportage i olika media, många utanför kött- och charkbranschen att engagera sig i frågan. I det sammanhanget har mobila slakterier, som ett medel att undvika långa transporter, förts fram som ett alternativ.

Hur sådana mobila slakterier ska kunna utformas har nu utretts av JTI, Institutet för jordbruks- och miljöteknik.

I sin studie menar JTI att det för att man ska kunna utnyttja mobila slakterier maximalt – och därigenom få en god ekonomi – krävs att flera gårdar samarbetar vid slakttillfällena. Man säger också att det förmodligen krävs en profilering av det mobilt slaktade köttet i marknadsföringen mot konsumenten för att metoden ska betala sig.

   Idag är det bara tillåtet med mobil slakt av ren. Inom EU-kommissionen finns det motstånd mot annat än stationär slakt, bland annat på grund av att det finns farhågor om dålig kontroll av exempelvis hygienen. Men debatten kring djurhanteringen har lett till att det från olika håll har höjts röster för att mobil slakt ska tillåtas även för nötkreatur och svin.

   Ett av de främsta skälen för att införa mobil slakt i större skala är att skona djuren från skador och stress vid transporterna.

   – Förutom att man slipper transporterna är också det faktum att man undviker uppstallning på slakterierna en av de positiva faktorerna med mobila slakterier, säger Christel Benfalk, forskningschef vid JTI.

   – Samtidigt kan det vara svårt att få ekonomi på mobil slakt när det gäller gårdar dit avstånden är långa.

   Åke Rutegård, vd på Köttbranschen, menar att den formella biten med mobila slakterier egentligen inte är något hinder, men att det idag inte är kommersiellt gångbart.

   – Man kan ställa sig frågan varför det inte finns mobila slakterier redan. Om det var en bra affärsmöjlighet finns det gott om goda entreprenörer som skulle slagit mynt av detta redan, säger Åke Rutegård.

   – Det finns många praktiska bitar man måste hitta lösningar på innan det blir möjligt att den politiska vägen göra det tillåtet med mobil slakt. Ett exempel på detta är att det måste finnas drivgångar för djuren till slaktenheten. Drivgångar ska kunna stå emot 800 kg tunga djur och ska dessa finnas med på slaktenheten eller ska de finnas på varje gård?

   – Slakteriet måste också ha kraftiga skjutboxar med bra skydd för personalen. Avfallsproblematiken är också en viktig fråga, som även tas upp av JTI. Riskavfallet – ryggmärg, tarm mm från nötkreatur – måste kunna tas om hand på en säkert sätt för att sedan föras till anläggningen i Stenstorp för destruering.

   – Det begränsade utrymmet i ett mobilt slakteri innebär förmodligen att köttkropparna istället för att delas i halvor före veterinärbesiktningen måste styckas i fjärdedelar. För ett vanligt slakteri är veterinärkostnaden 24 öre per kg, för mobilt slakteri kan den kostnaden komma att bli uppåt 20 gånger högre.

   Idag står 10–15 svenska slakterier för 80 procent av all slakt.

   – Det bör betyda att det i dagsläget är svårt för mobilt slaktat kött att bli annat en nischprodukt, eftersom det blir svårt att konkurrera med de stora, säger Åke Rutegård.

   – Frågan blir då om det är marknaden, skattebetalarna eller konsumenterna som ska betala merkostnaden för köttet från mobila slakterier.

   En tveksamhet kring hygienen vid mobil slakt för ibland fram och handlar då framför allt om nedkylningen av köttet och vattenkvaliteten.

   JTI menar dock att man i sin studie inte funnit några skäl till varför nedkylning och vattenkvalitet inte ska kunna säkerställas. Det mobila slakteriets kylutrymme måste fällas ihop innan anläggningen flyttas till en ny slaktplats, men JTI menar att det finns flera tänkbara lösningar, till exempel en separat kylcontainer, kylrum på gården eller styckning av tempererat kött.

   I undersökningen säger JTI att om man löser kylningen på detta sätt så möjliggörs också en ökning av slaktkapaciteten, eftersom det mobila slakteriets kylutrymme annars är en begränsande faktor för hur mycket man kan slakta vid varje tillfälle. JTI rekomenderar att man inom ramen för en pilotstudie av mobil slakt kontrollerar kylningsförloppet och att tekniken om så behövs utvecklas.

   Angående vattenkvaliteten menar JTI att det mobila slakteriet måste ta vattenprov minst en gång per månad. Vill man tanka vatten från lokala brunnar måste provtagning på vattnet göras i förväg, helst då enligt samma krav som gäller för ett stationärt slakteri med egen brunn.

   När det gäller kostnaden för veterinärbesiktningen, som blir högre vid mobil slakt, menar JTI att man framtiden kan tänka sig andra lösningar, som distansövervakning av djuren, eftersom det vid småskalig slakt inte alltid krävs en veterinär som på plats övervakar hanteringen av djuren.

   I JTIs studie poängteras att det kan vara svårt att enbart i ekonomiska termer redovisa fördelarna med mobila slakterier. Det man då tänker på är minskad stress hos djuren, färre skador på djuren och det mervärde kött från dessa djur som konsumenten kan uppleva. JTI anser att med mobil slakt finns det möjligheter till profilering gentemot kunden. Djuren föds upp, slaktas och ²vidareförädlas² på samma plats och hela proceduren sker lokalt. Konsumenten kan spåra varan under hela processen och producenterna kan garantera kvaliteten, eftersom man där har kontroll över hela produktionskedjan.

   – Att skapa ett varukoncept där mobilt slaktat kött är en del i processen kan vara ett sätt att bana väg för mobila slakterier, säger Christel Benfalk.

   JTIs studie visar också på flera fördelar när det gäller personalens arbetsmiljö, som lägre arbetstempo och möjlighet till arbetsrotation.

   Framöver kommer JTI att göra fortsatta undersökningar på mobila slakterier, med ännu starkare fokusering på djurhanteringen, där syftet är att studera hur mobil slakt skulle kunna förverkligas i en konkret region i Sverige.

   – Beträffande de olika praktiska invändningar som finns mot mobila slakterier kommer vi att gräva oss ner i dessa frågor under hösten, säger Christel Benfalk.