När Köttbranschen träffar jordbruksminister Ann-Christin Nykvist är hon på väg till sitt första ministerrådsmöte i Bryssel. De första månaderna som minister har hon bland annat hunnit träffa representanter för olika lantbruksorganisationer, missnöjda mjölkbönder och elever som studerar livsmedelsteknik.
Hon fick rivstarta med debatten om torskfisket och användandet av hund- och kattskinn i pälstillverkning.

Ann-Christin Nykvist må vara ny som minister, men hon sedan länge rört sig i departementens korridorer. I sex år fram till 1982 var hon departementssekreterare på handelsdepartementet. Efter det har hon varit kansliråd på finansdepartementet, departementsråd på civildepartementet och näringsdepartementet samt statssekreterare på civil- och kulturdepartementen.
   Hon varvade departementsjobben med att under ett par år på 80-talet vara administrativ chef på Konsumentverket. Och närmast före ministeruppdraget var hon generaldirektör för Konkurrensverket under tre år.
   När Ann-Christin Nykvist tillträdde som jordbruksminister innebar det samtidigt att konsumentfrågorna flyttades till jordbruksdepartementet.
  – Det är en spännande portfölj och jag hoppas att vi nu kan lyfta fram konsumentfrågorna ytterligare, säger hon.
   Salmonellafrågan har en hög prioritering i Sverige. Vi är i stort sett förskonade från utbrott, mycket tack vare kontrollen längs hela livsmedelskedjan, från foder till slakt och styckning.
   Så är det inte överallt inom EU. I många länder har inte frågan samma status som i Sverige.
   – Salmonellakontrollen är viktig för oss i Sverige och vi jobbar hårt för att slippa få några sjukdomsfall, säger Ann-Christin Nykvist.
   – I Sverige har både staten och näringslivet tagit ett stort ansvar för att kontrollen ska fungera. Inom EU kan man säga att det finns en nord-sydlig spänning här och en av uppgifterna för oss är att se till att det blir bättre kontroll i andra länder.
   – Men där har vi en lång bit kvar att gå. Varje land bör klara av sitt salmonellaproblem själv, men om det inte går får man kanske ta till EU-medel.
   De svenska reglerna för djurtransporter tillåter en maximal transport för djur på åtta timmar och man får inte transportera sjuka eller skadade djur. Undersökningar har visat att i de flesta fall sker djurtransporter i Sverige enligt reglerna.
   Idag finns en bestämmelse som säger att det går att få stöd för export av djur från ett EU land till ett land utanför EU. Från svenskt håll vill man ta bort detta och andra bidrag för att avskaffa alla ekonomiska skäl för att transportera djur långa sträckor.
   Ann-Christin Nykvist menar att det finns både en etisk och en kvalitetssynpunkt på djurtransporterna.
   – För oss är det viktigt att maten produceras etiskt riktigt, säger hon.
   – Vi vill ha en transportpolitik som gör att djuren inte utsätts för lidande. Samtidigt bör man tänka att det är kött, inte djur, som transporteras, eftersom köttets kvalitet bland annat beror på hur transporten gått till.
   I januari ska den utredning vara klar som under Gudrun Lindvalls ledning ska kartlägga djurtransporterna inom EU och titta på vad som krävs för att minska långa djurtransporter och istället uppmuntra till slakt nära uppfödningsplatsen.
   – Det är viktigt att se till det konsumentintresse som finns för lokalt producerat kött.
   – Kunderna frågar ofta efter småskalighet, men det finns en kunskapsbrist hos konsumenterna och jag vill därför lyfta fram informationsbehovet. Det är viktigt att ge kunderna fakta om exempelvis ekologisk mat, vad man får för pengarna när man köper en viss produkt.
   Idag är ansvaret för den offentliga livsmedelstillsynen delat mellan livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna. Från bland annat Livsmedelsverket och Köttbranschens riksförbund har det förekommit kritik mot det kommunala arbetet, där man menar att kommunerna gör för få inspektioner. Istället vill man ha en statlig kontroll med enhetliga regler för hela landet.
   – Det här är en fråga som engagerat livsmedelsverket, partierna och riksdagen. Men jag tror inte vi kan gå ifrån det kommunala ansvaret och närhetsprincipen, även om vissa delar i kontrollen kan vara statlig, säger Ann-Christin Nykvist.

   I oktober la EU-kommissionen fram en halvtidsöversyn av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU. Där efterlyser man bland annat bättre motiveringar för statligt stöd till jordbruket. Man vill avskaffa kopplingen mellan produktion och direktstöd och införa villkor när det gäller stöd som rör miljö, djurskydd och livsmedelssäkerhet.
    Det finns röster som varnar för att svenskt jordbruk kommer, om förslagen går igenom, utsättas för en hårdare komkurrens och att delar kommer att slås ut.
   Ann-Christin Nykvist tror dock på det svenska jordbruket, likväl som hon tror på konkurrens och kanske en breddad roll för jordbrukarna.
   – Kunderna har förtroende för svenskt jordbruk och våra säkerhetskrav, säger hon.
   – Vi kan vara stolta över den mat vi producerar i Sverige. Många kopplar ihop jordbruket med en god miljö. Samtidigt kanske man som jordbrukare kan producera annat än mat, som energi eller att hålla landskapet öppet.
   Ann-Christin Nykvist har ännu inte full kännedom om de företag som verkar inom kött- och charkindustrin i Sverige.
   – Men här på departementet finns det en expertorganisation med pålästa medarbetare, säger hon.
   – Däremot har jag en gång besökt en korvfabrik. Jag hade en kamrat som arbetade på Konsums charkfabrik på Söder i Stockholm och då besökte jag fabriken.
   Så här några skälvande veckor före jul, vad finns på en jordbruksministers julbord?
    – Sill måste ju finnas, och det ska vara min mammas inläggning, som är den bästa, svarar hon.
   – Lax, lutfisk, gröt och några sorter pressylta är också givet. Men skinkan är centralpunkten och förra året hade vi en kravskinka.
   – Vi är många kring julbordet, så¨skinkan måste vara så stor att den nästan inte går in i ugnen.

Fakta om Ann-Christin Nykvist
Född: 4 april 1948
Familj: man och tre söner, 16,18 och 21 år
Inkomst: statsrådslönen på 82 000 kr per månad

Tidigare anställningar:
• 1972-1976 Utredare, Försvarets rationaliseringsinstitut
• 1976-1982 Departementssekreterare, Handelsdepartementet
• 1982-1987 Kansliråd, Finansdepartementet
• 1987-1989 Administrativ chef, Konsumentverket
• 1989-1991 Departementsråd, Civildepartementet
• 1991-1994 Departementsråd, Näringsdepartementet
• 1994-1996 Statssekreterare, Civildepartementet
• 1996-1999 Statssekreterare, Kulturdepartementet
• 1999-2002 Generaldirektör, Konkurrensverket

Exempel på uppdrag:
• Ledamot i styrelsen för Moderna Museet
• Ledamot i Arbetsgivarkollegiet för Arbetsgivarverket
• Ledamot i Byggkommissionen
• Medlem i Utvecklingsrådet vid Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet
• Ledamot av Förtroenderådet, SNS