Radio Nord Topp 20
– kort artistbiografi

Dion


 

Dion
Riktigt namn: Dion DiMucci
Född: 18 juli 1939 i Bronx, New York, USA

Dion DiMucci började sjunga och spela gitarr när han var i sjuårsåldern. Hans far, som hade en dockteater, såg några år senare till att Dion kom i kontakt med ett radio- och TV-bolag, vilket ledde till att Dion fick vara med i en rad program i radio och TV.

Som tonåring brukade Dion, vilket var vanligt på den tiden, stå i gathörnen och sjunga. En dag 1957 bokade han tid i en skivstudio för att spela in några rocklåtar på en skiva han skulle ge till sin mor. Personer på det TV-bolag där han brukade framträda fick nys om denna inspelning och ordnade så att Dion fick göra en skiva med studiomusiker. De låtar han då spelade in var "The Chosen Few" och "Out Of Colorado". Skivan sålde högst måttligt, men Dion fick en chans att spela in ytterligare en skiva. På denna ville han ha med några som backade upp sången och valde ut de som enligt honom själv var de bästa gatusångarna. Valet föll på Carlo Mastrangel, Freddy Millano och Angelo D' Aleo. De tog sig namnet The Belmonts efter gata i grannskapet. Gruppen och Dion spelade 1958 in "Tag Along" i doo wop-stil. Inte heller den blev någon kommersiell framgång.

Senare samma år spelade Dion & The Belmonts in "I Wonder Why" – och nu började det hända saker. Bara två veckor efter skivsläppet började den röra på sig på listorna och den hamnade till slut på plats 22.

Dion började en solokarriär 1960, men innan dess hade han ett antal hits med The Belmonts, t ex "No One Knows" (plats 19, 1958), "Don't Pity Me" (plats 40, 1959), "A Teenager in Love" (plats 5, 1959) och "Where or When" (plats 3, 1960). En av orsakerna till att Dion och The Belmonts nu gick skilda vägar var att Dion av och till under karriären har haft drogproblem.

Efter uppbrottet hade The Belmonts sex låtar på Topp 100-listan. Bäst av dem gick "Tell Me Why", som slutade på plats 18 1961.

För Dion gick det bättre. På en del av inspelningarna i början av 1960-talet sköts bakgrundssången av The Del-Saints. Under resten av 1960-talet hade han runt 20 låtar på listan. Här är några av dem: "Lonely Teenager" (plats 12, 1960), "Runaround Sue" (plats 1, 1961), "(I Was) Born To Cry" (plats 42, 1962), "Little Diane" (plats 8, 1962), "Love Come To Me" (plats 10, 1962), "Lovers Who Wander" (plats 3, 1962), "The Wanderer" (plats 2, 1962), "Come Go With Me" (plats 48, 1963), "Donna The Prima Donna" (plats 6, 1963), "Drip Drop" (plats 6, 1963), "Ruby Baby" (plats 2, 1963), "Sandy" (plats 21, 1963).

1968 fick han sin sista största hit med "Abraham, Martin And John", vilken som bäst blev fyra. Låten var en hyllning till Abrham Lincoln, Martin Luther King och John F Kennedy.

Under en del av 1980-talet övergick Dion till religiös musik, men återvände till rocken 1987. Han uppträder fortfarande och under de senaste decennierna har han några gånger återförenats med The Belmonts.

På Radio Nords Topp 20: "Runaround Sue" (11 veckor), "The Wanderer" (9 veckor), "Lovers Who Wander" (2 veckor).

Tillbaka          Listplaceringar