December

29

Jul i Nya Zeeland

Eftersom Nya Zeeland ligger på det södra halvklotet infaller julen mitt i sommaren där. Därför finns naturligtvis inte snö och is med som ingredienser i den nya zeeländska julen. Men tomten ser ändå ut som vi är vana vid och är klädd i sin vanliga rödvita dräkt i de julparader som brukar ordnas i städerna.
   Även om det är sommar i december brukar det dock inte vara tillräckligt varmt för att man ska äta sin julmiddag på en strand. Vanligtvis är det februari som är det varmaste månaden. Julmiddagen äts därför oftast hemmavid och i många hem följer man den klassiska engelska jultraditionen med att äta kalkon och plumpudding. Men ibland ordnar man istället ett grillparty och grillar typisk nya zeeländsk mat, som lammkotletter.
   Men ingen julmiddag i Nya Zeeland är komplett utan en fluffig Pavlova, en maräng-efterätt, dekorerad med frukt – t ex kiwi och jordgubbar – och med mycket vispgrädde. Denna efterrätt är också mycket vanlig i Australien.
   Många människor har också anammat en del traditioner från maorierna, Nya Zeelands urbefolkning. Till exempel en "hangi", som är ett stort hål i marken som värms upp med heta stenar. I hålet placerar man korgar med fläsk, kyckling, pumpa, potatis och annat. Hålet täcks över och sedan får maten vara där tills den är färdig.
   Sol och värme i all ära, men även många nya zeeländare förknippar julen intimt med vinter och snö. Därför firas på sina håll ytterligare en jul i juli, då det är mitt i vintern i Nya Zeeland. Både i många hem och på hotell och restauranger pyntar man med julgran och allt annat som hör julen till. Och så ger man förstås julklappar även då.

December

30

Jul i Karibien

Jamaica
Firandet av julen på Jamaica har, från maten till julsångerna, en liten annan karaktär än vad vi här i Europa är vana vid. Visserligen sjungs julsånger som Stilla Natt och Bjällerklang även där, men då ofta i reggaetakt.
   I hemmen börjar julen med städning, inomhus och utomhus, dagarna före jul. Husväggarna målas och gräsmattan trimmas, så att allt är fint på juldagen, som är den stora festdagen på Jamaica, för dem som har råd med det. Middagen består ofta av gungoärter (gröna och bruna ärter som förekommer i många rätter), kyckling, oxsvans och get med curry. Stekt nötkött och fläsk kan också förekomma på borden.
   En dryck som förekommer i många jamaicanska hem under julen är sorrel. Den görs på torkade blomblad från en buske, kanel, kryddnejlika, socker, apelsinskal och rom.
   För omkring 30 år sedan var det vanligt med Jonkanoo-parader runt om i Jamaica under julen. Det är en tradition som togs till Jamaica av de människor som fördes dit som slavar från Afrika. Idag lever den kvar framförallt på landsbygden. Det är framförallt män som deltar i Jonkanoo och de är utklädda till djur och djävulen.

Trinidad och Tobago
När jultomten kommer till Trinidad och Tobago, nordöst om Venezuela, är det till tonerna av calypsomusik. Grupper av musiker går sent på kvällarna omkring och spelar på gitarrer, oljefat, tamburiner och andra instrument som är lätta att bära med sig. När de kommer fram till ett hus spelar de tills människorna som bor där vaknar och bjuder in dem på någon förtäring. Parang kallas denna speciella trinidadiska musik.
   Under dagarna före jul förekommer det mycket fester, både i skolor och på arbetsplatser. När man så under själva juldagarna samlas i hemmen äter man en julmiddag som ofta består av kalkon, skinka, en köttpastej som kallas pastelles, gungoärter och ris. Till efterrätt kan man äta en fruktkaka, där frukten har legat i rom under åtskilliga veckor. Och precis som på Jamaica dricker man sorrel också i Trinidad och Tobago.
   Klimatet må vara varmt, men för granar passar det inte. Därför är de julgranar man kan se nästan överallt av plast.

December

31

Nyår – varför just nu?

Den dag som firas som den första dagen på ett nytt år har inte alltid varit den 1 januari. Det är istället, historiskt sett, en relativt ny företeelse.
   Firandet av ett nytt år är den äldsta av alla helgdagar. Historiker och arkeologer har noterat nyårsfirande för omkring 4 000 år sedan i det gamla Babylonien.
   Babylonierna hade ingen almanacka, men firade det nya årets inträde på den dag som idag är den 23 mars. Firandet sträckte sig över elva dagar och varje dag hade sin speciella ritual. Detta var en naturlig tidpunkt för ett nytt år att starta. I vår moderna tid är ju detta vårdagjämningen, för babylonierna var detta den tid då våren närmade sig och man började plantera sina grödor.
   Den 1 januari har däremot ingen astronomisk betydelse och inget med jordbruksverksamheten att göra.
   I romarriket firades nyåret till en början på den dag som idag är den 25 mars, men den romerska kalendern förändrades av flera kejsare och den tappade så småningom all anknytning till solens position på himlen.
   För att få någon ordning på almanackan bestämde den romerska senaten år 153 f kr att ett nytt år skulle börja den 1 januari. Men snart kom nya kejsare som fortsatte att göra förändringar tills Julius Caesar år 46 f kr införde vad som senare kom att kallas den julianska kalendern. Där hamnade nyåret åter på den 1 januari. Men för att almanackan skulle stämma fick året före införandet av den nya kalendern innehålla hela 445 dagar.
   Den katolska kyrkan ansåg under de första århundradena e kr att nyårsfirandet var en hednisk rit. Men i takt med att kristendomen började spridas började kyrkan fira egna högtider på samma datum som en del av de förkristna högtiderna. Dit hörde nyåret, som kom att firas till minne av Jesus omskärelse.
   Under medeltiden var så kyrkan åter motståndare till firandet den 1 januari. Motståndet släppte dock så småningom, men faktum är att i västvärlden är seden att fira nyår inte mer än cirka 400 år gammal.
   Till de gamla babylonierna kan man även spåra seden att avge nyårslöften. Idag handlar sådana löften ofta om att sluta röka eller börja banta, i Babylonien var det populäraste löftet att lämna tillbaka lånad jordbruksutrustning.
   Att låta ett litet barn symbolisera det nya året är heller inget nytt påfund. Denna tradition började redan i Grekland ungefär 600 f kr. Vid nyårstid firade man då vinguden Dionysos, som också var fruktbarhetens gud, genom att visa upp en baby i en korg. Babyn fick symbolisera Dionysos årliga återfödelse. Även i det gamla Egypten användes en baby för att symbolisera återfödelse.
   Inom kristendomen ansågs även denna sed vara hednisk, men eftersom den var så populär tvingades kyrkan ompröva sin ställning. De kristna fick därför tillåtelse att fira det nya året med ett litet barn, som enligt kyrkan skulle symbolisera Jesusbarnets födelse.

GOTT NYTT ÅR!